Kris o panik (i 3 minuter)

Min lätt senila kära mormor ringde precis.
(m) - Den 27:e augusti är ju en måndag! Så du inte sitter o skriver fel på en massa kort.

(L) -Neeej... det tror jag inte. Hoppas jag inte. I min kalender är det en lördag... (tänker oroligt att jag har ju bara kollat i iPhonens kalender o det kan ju faktiskt vara fel, får hög puls, sitter med hundra förtryckta kort).

(m) -Jo, jag fick ju denna av din pappa i julklapp, o den kan ju inte vara fel.

(L) - Men du kan inte kolla på nästa år då?

(m) - Nej, det är i år. Den 27:e augusti är en måndag.

(L) - Ok, då får jag kolla upp det så ringer jag dig sedan. Du kan ju kolla en gång till att det verkligen är årets.

(m) - Ja, ja, men det är årets. Jag har ju fått den av din pappa.

Samtalet avslutas. Jag dubbelkollar i mobilens kalender en gång till o ringer tillbaka till mormor (som nu börjat flåsa i telefon).

(L) - Jo, den 27:e augusti är en lördag. Det var ju tur.

(m) - Nej, det är en måndag. Jag säger bara att du ska kolla upp det innan du skriver fler kort fel.

(L) - Okej, då kollar jag upp det igen o sedan ringer jag dig.

Samtalet avslutas. Jag börjar bli lite orolig o letar stressat upp min gamla almanacka. Visst borde årets datum också finnas med i en sån där översiktsplanering? Pust, jo, det fanns det. O mkt riktigt, den 27:e augusti är en lördag. Jag ringer tillbaka till mormor.

(m) - Konstigt. Ja, jag säger bara att du ska kolla upp det en gång till innan du skriver fler kort.

(L) - Ja, men nu har jag kollat upp det o det är en lördag. Jag har ju ringt o bokat kyrka, vi har bokat präst, boende mm o ingen har reagerat när vi bokat lördagen den 27:e.

(m) - Nej, men jag tycker iaf att du ska kolla upp det.

(L) - Men jag har ju kollat upp det o nu är det en lördag.

(m) - Konstigt. Jaja, då är det väl fel på almanackan då.

(L) - Eller så är det du som ser fel? (Hon har starr o ser väldigt dåligt)

(m) - Nej, det har jag inte gjort.

(L) - Okej. Jaja, då vet jag att det är en lördag iaf.

Samtalet avslutas men jag är fortfarande lite nojjig. Två almanackor mot en synskadad förvirrad mormor... Jag ringer till mamma som lugnande säger att det är en lördag. Phew.

Denna incident säger mig lite om hur stressad jag faktiskt är över att allt ska bli rätt. Jag hade aldrig någonsin tidigare i livet fått ens en uns av tvivel av det mormor sett, men just nu är jag liiiite mer mottaglig...

Hur ska detta sluta ;o)