För snart två år sedan fick jag i födelsedagspresent av mina snälla föräldrar en Crescent city. Njöt av den och cyklade överallt. I två veckor. Sedan blev den stulen, i Boden (ringde min pappa och grät, kunde inte förstå hur någon kunde ta MIN cykel). Fick då vara utan cykel i en månad innan jag fick en ny på försäkringen (om utifall att den hårt arbetande cykelsökande Norrbottenspolisen skulle hitta min). De hittade den inte så jag fick en ny (specialbeställd till Luleå då det var en ny modell som mina päron köpt i Götet). Inget krångel alls ;oP. Var iaf lycklig på nytt.Sedan dess har denna cykel blivit min trognaste vän. Cyklar nu till jobbet varje dag (ca 7,5 km) tor samt med stundom visst vingel, även till och från sommarnattens nöjen. Har insett att jag trampar runt drygt 10 mil i veckan på mitt damåk. Frisk luft (nja, Fleminggatan sisådär), motion och solsken - vad mer kan man begära av ett transportmedel?
Dock har stockholmarna börjat klaga. Det är tydligen för trångt på cykelbanorna. När jag cyklar har jag minsann inga problem. Det gäller bara att välja rätt vägar och våga köra mitt i trafiken :o) O ja, jag cyklar ofta mot rött. Ska sluta med det nu för jag lärde mig precis via TV4 nyheterna att det är 1500 spänn i böter för denna överträdelse...minsann.
Har ett likadant damåk, fast i rött, som jag susar till och från jobbet på...härlig cykel, som man inte ens får ont i rupan av :D
SvaraRadera//Maria
Du, motröttåkning kan man bverkligen åka dit på, det har min ömma moder gjort också. Det suger, men det är viktigt att känna till följande om man vill slippa: om du som cyklist inte har grönt hela vägen, men fotgängarna har grönt kanske första etappen av övergången så åker du ändå mot rött om du åker jämsides med de som promenerar, trots att sträckan kan tyckas "grön". Bah.
SvaraRadera(börja cykla norr mälarstrand istället, världens vackraste!)